Camilla's liv i Amsterdam

Sjukvården i Holland..

Jag fick en förfrågan om jag kunde berätta lite om sjukvården här eftersom det ofta är något svenskar inte alltid är nöjda med, ofta diskuterar och kanske klagar över.

Egentligen är det olika uppfattningar här med. Generellt tror jag inte det är många länder som helt och hållet är nöjda med sjukvården.

Min erfarenhet är lite splittrad. För det första så är det helt annorlunda med kostnader.
Här betalar man en svindyr försäkring per månad. Den hödjdes 2005 från i mitt fall € 35 i månaden till € 90 per månad. Jobbet skjuter till lite pengar, men inte tillräckligt. Då är det en bas försäkring. Men i sin tur så ingår alla mina läkarbesök, receptbelagda mediciner (inte p-piller) och sjukhusvistelse. Även endel specialist besök som dietist tex. Vinnarna i ett sådant sytem är såklart de som är sjuka.

För dem som inte har använt sig av sjukvården får tillbaka pengar året efter. Men då räknas inte husläkar besöken så dit kan du gå så mycket du vill. Har du använt mediciner och sjukvård för mindre än € 400 kan du få upp till € 250 återbetalat.

Precis allt går genom husläkarna här, såvida du inte ska till akuten. Det är här folk kan vara rätt missnöjda. Det är brist på läkare och med en befolkning på 17 000 000 så räcker det inte alltid till. Det slarvas med prognoser och de är inte så attenta som de borde vara.

När jag för första gången gick till min husläkare skulle jag dit och kolla att jag trivdes med att ha honom. Han frågade om jag ville något annat och jag sa att jag behövde nya p-piller. Han frågade vilka jag använde och skrev ut dem. Jag är överviktig och han tog inte ens blodtryck, han frågade inget om min sjukdomshistoria och skickade mig definitivt inte till en gynekolog. Han sa bara att när jag behöver förlänga räcker det med att jag ringer in till receptlinjen. Nu behöver man inte ens det, jag kan bara gå till apoteket och säga att jag vill ha nya. De ser i datorn att jag varit där innan. Fast ändå gillar jag honom, han är rakt på sak och ärlig. Man får allt man frågar om så jag har valuta för mina pengar med kattallergi medicin och dietist besök och tester.

Att man aldrig behöver gå till gynekologen är konstigt, cellprov på kvinnor börjar de med runt 35 tror jag och det är vart 5e år.

Däremot blev jag allvarligt sjuk en gång och åkte in på akuten. jag trodde jag skulle då av smärtan. Jag blev kollrad runt lite hit och dit och de fick gömma undan mig för jag skrämde de andra patienterna med mina skrik, har hört senare att smärtan jag hade är värre än att föda barn och den smärtan är dessutom konstant.

De undersökte mig på alla sätt och vis till slut hamnade jag på intensiven med EKG och grejer.
Efter någon dag kom de fram till att jag hade en inflammation i bukspotskörteln som spridit sig i resten av magen och sa att jag skulle vara glad att jag kom in i tid. Mina 3 veckor på sjukhuset var en trevlig upplevelse förutom smärtan. Men jag ansåg att läkarna och övrig personal verkligen var proffissionella. De undersökte mig noggrant och höll superkoll på allt. Efterr 3 veckor släppte de mig. Sa åt mig att ta det superlugnt i väntan på att jag skulle operera bort gallblåsan för ev kunde den ha orsakat inflammationen. Jag tog det inte lugnt och blev sjuk igen. Min läkare stod på sig och sa att jag släpps inte iväg förrän jag haft min operation. Hon fixade förtur och slutet gott allting gott.

Ja när det väl gäller tycker jag att det har fungerat bra, men kanske har jag haft tur, jag vet inte..

posted by Camilla @ 10/23/2006 01:27:00 p.m.