Camilla's liv i Amsterdam

Cykelmannen och suspekta cyklar i Amsterdam...

Jaha så står det att cykelmannen i min hemstad Västerås har blivit anhållen.

Jag måste säga att Västerås inte har något bra rykte bland andra utlandssvenskar jag känner. Det är mestadels våldtäkter, en och annnan bordellhärva, nekrofiler, ja det var ju Sura, men i närheten, tror även vi har haft några rubriker om pedofiler, så nu senaste tiden cykelmannen och till råga på allt en tjej som erkände att hon hade hittat på våldtäktsförsöket.. Så stolt över Västerås kanske jag inte är.. När de sedan intervjuar tjejer i Västerås har de lyckats plocka fram det ena UFOT efter det andra.

Folk säger jämt, men Camilla är det inte därifrån du kommer, det verkar inte vara något trevligt ställe. Ja men ALLA är inte så.. Och de kända våldtäktsstråken är fortfarande bara den jobbiga årundan för mig som man tvingades runt på gympalektionerna när jag gick på Rudbeck.

Usch ja, vad hände med Gurkstaden, ABB och våra Vikingagravar..?? Vi har ju Sveriges största insjöhamn och hade i alla fall för 10 år sedan Sveriges längsta cykelbanor. Jag erkänner iof att det nog inte intresserar många. Inte mig heller..

Men man kan säga att jag flyttat från en cykelstad till en annan. Det lättaste sättet att ta sig runt i Amsterdam är på cykel och det är cyklar överallt. De blir oftast stulna med. Det är inte ånga som tar sig runt på en fin cykel, gör man det har man 4 lås också. I Amsterdam finns det också cykelmän, fast de åker inte runt och antastar ensamma tjejer. Nej de går till den berömda cykel bron vid universitet och säljer cyklar, vem vet vad cyklarna kommer ifrån. Men värt att nämna är väl att dessa cykelmän ofta är junkies.

Jag råkade vara på bron igår och fick mig en cykel, mina cyklar blir ofta stulna. Jag betalade 15 euro för cykeln och när jag sedan cyklade iväg hoppade kedjan. Jag gick tillbaka och krävde tillbaka pengarna och naturligtvis fattade jag att en junkie inte ger mig pengarna tillbaka men jag sa att jag följer efter honom tills han fixat cykeln eller gett mig pengarna tillbaka.

Han tillkallade en av sina kollegor som var rätt full, tillsammans skruvade de av kedjeskyddet, här är de oftast heltäckande så man måste öppna det. De gormade och skrek åt varandra och jag skämdes ihjäl. När de var klara tog jag cykeln och kedjan hoppade igen. Jag gick efter honom och en annan cykelförsäljare kom till min räddning.

De båda började skrika och bråka. Varav min räddningsängel skrek till junkien att man inte lämnar en kvinna i nöd att han var en jävla knarkare och idiot och hade han inte haft en mamma som uppfostrat honom. Medans den andra skrek tillbaka att han hade inget och bara för att du (nya cykelförsäljaren) fått allt serverat på silverfat kunde han tänka på stackars hemlösa. Ja allt är relativt, jag menar och man halvfull står och säljer suspekta cyklar och är skitig och gud vet vad så har man kanske inte fått allt serverat på silverfat... Men det var intessant och lärorikt att se detta ur någon annans synvinkel.

Usch jag visste verkligen inte om jag bara skulle skita i allt och gå. Detta var verkligen en bisarr situation. Men jag stannade den nya killen lagade verkligen allt och lånade till och med ut sin mobil så jag kunde ringa Susanne och säga att jag var sen till bion. Sen cyklade jag fort iväg och kedjan hoppade. FAAAAAAAAN jag har inget tålamod alls. Varför har jag otur med cyklar?

Men jag kan ärligt säga att jag inte blir så upprörd nmär mina cyklar blir stulna, sånt är livet helt enkelt. I alla fall är cykeln nu fastlåst vid en bro och jag ska nog ta den till en cykelverkstad, d v s om cykeln fortfarande står kvar när jag hämtar den. Om inte så snacka om "Re-cykling". Men som Susanne sa när vi efter filmen gick och drack öl och skrattade åt mina nya skumma erfarenheter sa hon att det är som en 5 minuters kortfilm om Amsterdam :) Hon hade helt rätt, kanske lite omoraliskt och tragiskt men på sitt sätt har det sin charm, detta kan man verkligen förvänta sig här.

posted by Camilla @ 10/22/2006 06:08:00 p.m.